Jag och yngsta sonen är nyss hemkomna från årets slumpsemester. På en sådan kan du hamna lite var som helst, till exempel i Hudiksvall där statyn över Bosse Östlin står. Han var skådespelaren som gav kramen ett ansikte, den gjorde honom lugn. De flesta av oss andra har fått lära oss att klara oss själva, att vi är starka, oboeroende och självständiga.
Hur skulle det vara för dig att be om en kram just nu? Närhet kan väcka skam liksom vardagliga saker som att ha det stökigt hemma när någon kommer på besök. I höst startar jag två nya samtalsserier om skam, en fysisk i Bagarmossen och en digital. Läs mer här.
Jag håller dessutom på att skriva en bok om skam och vill gärna ta med exempel på skam från andra än mig själv. Vill du bidra med ett exempel? klicka här
Sist men inte minst skrev jag en reflektion kring ett fenomen
jag inte upplevt förut: Utan minsta promill står jag still. Trevlig läsning!
Hör gärna av dig oavsett om det gäller någon kurs eller allmänna reflektioner.
Varmt välkommen precis som du är!
/ Kalle från sårbarhetsdepartementet
sarbarhetsdepartementet.se |
