Uttryckandekonst

UK på vetenskaplig grund

av Gunder Forss, leg psykolog, leg psykoterapeut, CAGS

Uttryckande konstterapi (UKT) karakteriseras av att terapeuten arbetar med alla konstnärliga modaliteter och kan ”byta” modalitet, dvs. gå från t.ex. en rörelse till bild eller dikt. Övergångar kan ske i alla riktningar av konstnärliga språk.

Det här gör UKT till en blandad metodik med många variationer. Vetenskapligt stöd av kvantifierad forskning görs därför på de ingående delarna: bild, dans, musik, drama, narrativ metodik m.fl..

När man granskar sådana studier visar det sig att det sällan är ”rena” former. Även bild- eller musikterapeuter arbetar t.ex. ofta med dans och rörelse, om än tyngdpunkten ligger i det egna uttrycket.

Samma gäller för många terapeuter inom de andra områdena. För oss är det lätt att förstå varför: människan är intermodal till sin natur och söker sig till flerdimensionella konstupplevelser.

Inom vissa konstnärliga terapier har forskningen kommit igång med kraft. Det gäller framför allt musikterapi. Flera starka institutioner har skapats i Danmark, Norge och Finland. Vid Aalborgs universitets forskarskola i musikterapi arbetar (okt 2012) inte mindre än 26 internationellt rekryterade doktorander! Margareta Wärja, som är rektor för Svenska Institutet för Uttryckande Konstterapi (vid Expressive Arts Stockholm AB, EXA), är en av dem.

Fortfarande dominerar dock den kvalitativt utforskande metodiken, som regel en fenomenlogisk/ hermeneutisk. För en teoriutveckling används ofta en s.k. grundad metodik.  För att skapa sociala eller kulturella förändringar tillämpas ibland aktionsforskning, där man syftar till att söka sig fram mellan olika steg mot ett mål.

Allt fler s.k. komplexa studier börjar nu genomföras. Här försöker man kombinera t.ex. fria och öppna intervjuer, dagböcker, bilder etc. med användning av självskattningsskalor och statistiska beräkningar.

Ett exempel på en komplex studie av en UKT-intervention i förhållande till ett klientel och ett definierat mål eller en hypotesprövning är det som Margareta Wärja har påbörjat: KMR/UKT (en kombination av musik och bild) som en korttidsterapeutisk intervention för gyncancerpatienter. Studiens design uppfyller alla tänkbara krav med hänsyn till förutsättningarna, och Expressive Arts  ingår nu i ett samarbete med Aalborg Universitet, Karolinska Institutet och Karolinska Universitetssjukhuset.

European Graduate School, EGS i Schweiz är en betydelsefull knutpunkt för UKT, och även här bedrivs forskning på doktorandnivå. Det rör sig dock än så länge uteslutande om kvalitativa studier.

Inom våra områden är kvalitativt forskning mycket betydelsefull. Den handlar om utvärderingar av effekter och betydelser av användning av konstnärlig metodik eller om metod- och teoretisk utveckling. För många auktoriteter inom UKT är sådan forskning den enda möjliga och accepterade, och man ställer sig främmande inför randomiserade och kontrollerade studier (RCT).

Jag delar den uppfattningen till viss del. Komplexa studier är svåra att genomföra. Och att endast försöka tillämpa en RCT-metodik på en så mångdimensionell intervention som UKT verkar närmast orimlig. Själva det naturvetenskapliga idealet är ju ett s.k. dubbelblindtest: en blandning av sockerpiller och piller med den substans som skall utprovas. Ingen – inte heller forskarna – vet vem i försöksgruppen som har fått vilket av pillren förrän efter det att interventionen har genomförts, och det är först då effekterna kan beräknas…

Omvärlden anger spelreglerna. Kravet är att även en social forskningsdesign skall ligga så nära det naturvetenskapliga experimentet som möjligt. Landsting och kommun efterfrågar evidensbaserad praktisk metodik, och vi kan bara göra vårt bästa i att påvisa forskningsbaserad evidens också för UKT.

Kognitiv beteendeterapi, KBT, har fått ett stort försprång, eftersom metoderna har utvecklats i en akademisk forskningsmiljö redan från början. Man kan säga, att metoden fått begränsa sig till utvärderingskravet. Det betyder bl.a. att man i behandlingen har byggt in de effektsvar man förväntar sig av klienten, och det finns en hel del språkinlärning i metodiken. Det är dessutom som regel stor skillnad mellan experimentsituationen och den verkliga KBT-praktiken, där andra metoder ofta blandas in, inte minst psykodynamiska.

Självfallet har det mot den här bakgrunden skett en stor förskjutning av den terapeutiska efterfrågan mot KBT. Jag har träffat KBT-terapeuter som själva är starkt kritiska mot den här utvecklingen.

Socialstyrelsen har dock vid sidan av KBT även rekommenderat psykodynamisk psykoterapi, t.ex. mot depression. Till den psykodynamiska familjen hör förvisso även UKT.

Nu finns tecken på att vissa omprövningar är på väg. I Rehabiliteringsrådets betänkande, som kom våren 2012, tar man t.ex. upp frågan om ”individuella behov” i rehabiliteringen, dvs. att man behöver olika slags terapier i vården, eftersom behoven varierar från människa till människa. Man berör även frågan om nödvändigheten av att effektforskningens design måste anpassa sig bättre till den problemställning och den metodik som skall undersökas.

Även forskning och teoriutveckling inom andra områden kan ha stor betydelse för oss som arbetar med konstnärlig och kroppsinriktad metodik.

Inom den kognitiva neurologin (biologins informationsbearbetning) görs spännande framsteg. Allan Schore, Daniel Stern m.f. har dragit slutsatsen, att den samlade nya kunskapen pekar i riktning mot stöd för mer affektinriktade terapiformer, och bland dem har Stern explicit nämnt ”Expressive Arts therapies”. Stern måste ses som en av de största auktoriteterna inom psykoterapiområdet i dag.

Filosofiskt och kunskapsteoretisk håller mycket på att hända, t.ex. att kognitionsforskning ”knyts ihop” med lingvistik i en s.k. pragmatisk riktning. Mark Johnsson, som är en av de ledande representanterna, har utvecklat en människosyn, som bygger på att fundamentet är av ”estetetisk natur”. Språket skapas ur en kroppsbiologisk (”embodied”), estetisk, bas.

Magnus William Osson
Jag längtar efter en filosofins poesi, ett tänkande genom kroppen. En förståelse av det poetiska begäret som begär efter att kroppen skall slungas in i ett nytt förhållande till kroppen. Divan 1-2/2011